Som bilden visar var det ett glatt, taggat gäng som laddade upp, både medlemmar och icke medlemmar av klubben. Vi rattades upp av busschaufför Kent som med bravur tog oss till Åby Arena där vi åkte vidare med shuttlebuss. Väl i området hade vi som vanligt ett basecamp där vi höll till och avlöste varandra eftersom det var spridda skurar om vilken startgrupp vi tillhörde. När dagen gick mot sitt slut så hade allt gått enligt plan och alla slutförde Göteborgsvarvet.

Vi vandrade bort mot shuttlebussarna som i förra resan för 2 år sedan flöt på hur smidigt som helst. Men här kom första motgången för dagen. Det var insatt ett för lite antal shuttlebussar och kön var på gränsen till kilometerlång. Klockan var redan 19.30 och vi skulle få vänta länge innan det blev vår tur. Jag fick kontakt med vår busschaufför som väntade ute i Åby, som kom med den lysande idén att han kunde åka efter en shuttlebuss och plocka upp oss. Det blev ändå lite dramatik för när vår buss väl kom och behövde flytta på sig direkt när vi stigit på, då var en av oss iväg och skulle hämta en pizza på en närliggande pizzeria. Det blev ett sekunddrama men precis utan att vi stod för länge på busshållplatsen var alla i bussen och reseledaren kunde andas ut.
 

En annan notering dagen efter är att vi lämnade in Puttes kylväska på OKQ8 från bussen. Personalen hälsade där att Putte är ute och tränar på cykeln. Du är grym Putte.

Några röster från årets Göteborgsvarv:

Natalie Ingelsten Krusell: Hade tänkt att spänna bågen och gå för 1.35 men med tanken på värmen reviderade jag planen. Lite fel startgrupp och därmed en del sicksack som tog en del energi och så värmen på det. När jag sprang upp bredvid Putte med ca 3 km kvar var det riktigt riktigt tungt (så pass att jag hade börjat frysa) men han hjälpte mig, drog och peppade hela vägen över mållinjen. Jag har mått betydligt bättre vid målgång än idag, så kramade ur vad jag hade. Det räckte till 1.38.36 och en förbättring på halvmara-PBt med drygt 4 minuter - NÖJD!

Johan Strand: Efter en skadefylld vårsäsong där löpningen inte fungerar alls bestämde jag mig ändå i form av ansvarig för bussresan att genomföra loppet i ett lugnt tempo. Det var lite skillnad mot för 2 år sedan när jag satte PB på 1.28 i ett kylslaget Gbg. Nu var det fruktansvärt varmt men det blev ändå avslappnat med ett lugnare tempo och jag kunde mer i år observera och supa in omgivningen, samt kunde stanna någon minut vid vätskekontrollerna och svalka av mig. Väl när det närmade sig målgång med 1 km kvar insåg jag att om jag trycker på lite så hamnar jag under 2 timmar. Tävlingsdjävulen i mig aktiverades och jag tryckte på för att klara detta. Med 100 meter kvar inne i vallen fick jag kramp i vaden och fick hopp/springhalta in i mål på 1.59.56.