Hans M55 rekord från förra året (han slog då ett rekord från 1984) fick sig en rejäl putsning från 2,39,55 till gårdagens 2,38,36 - stort grattis från hela ALK

Magnus berättar såhär om loppet: "Efter lång väntan så blev Chicago Marathon äntligen av. Har varit anmäld sedan 2020 men det har kommit en del emellan kan man säga. Träningen har väl varit lite upp och ner sedan semestern så jag vågade inte hoppas allt för mycket 2.42-43 var planen. Det startade sådär, mycket köande i ottan innan jag kom in på området trots att jag ute i god tid. Så det blev lite stressigt och i stort sett ingen uppvärmning. Starten gick och första km gick i 4.07 fart och kändes nästan lite ovanligt ansträngt, men bättre känsla efter att första fem visade 3.45 i snitt och nu kommit in i flowet. Att rullade på och vid ca 14-15km kom jag upp i rygg på en jämnårig Japan som jag tror har gått under 2.35, så jag tänkte att jag ligger kvar här och hoppas att jag kan hålla farten framöver. Strax efter halvmaran så gick det lite växlande upp och ner och jag märkte att farten började avta. Så jag kände att nu var det läge att gå förbi och visa mig. Strax därefter dök det upp en Italienare som gick förbi mig. Han hade legat bakom mig, precis som jag efter Japanen. Jaha, tänkte jag, det är bara att försöka hålla detta tempo så länge det går. Italienaren föll tillbaka bakom och höll sig där till 34-35km, fick jag reda på senare, där fick han en dipp och jag gled ifrån. Väl uppe i 35-36km kände jag mig förhållandevis fräsch så att hålla denna fart in i mål borde gå. När skylten visade 40km så ökade jag lite till trots en lång slakmota uppför bron och sen var det bara att gasa hela vägen in i mål. Åh va gött o gå i mål och supernöjd med tiden 2.38.36 och 2:a plats i M55. Tänk vad en nummerlapp kan göra på tiden. Kort om arrangemanget: I och med att det var åldersgrupp mästerskap, som ett lopp i loppet, så var det 2700 löpare som hade ett eget område och byta om på samt lämna in kläderna på. Detta funkade riktigt dåligt. Lång väntan som jag sa att få komma in på morgonen. Väl i mål och tillbaka vid tälten så var inte påsarna upplagda i fina rader i nummerordning som brukligt, NEJ, dom var huller om buller och funktionärerna fick väl ut en påse varannan/3:e minut. Det tog nästan två timmar innan jag kom därifrån. Skippade därmed alla festligheter och mat som det bjöds på efteråt. Evigt tacksam att jag inte hade mobilen i påsen, det var mycket plagg och saker som hade trillat ur på gräsområdet. Chicago Marathon i sig var ett bra lopp. Entusiastisk publik och flack bana."