Efter mycket om och men med strulande hälsena två veckor innan loppet så bestämde jag mig två dagar innan avresa att jag åker till Boston. Resan var rätt seg, dåligt med energipåfyllning och lite sömn så kände jag mig inte på topp precis. Hur som helst, väl på plats så blir man taggad när man hämtar ut sin nummerlapp. Hotellet hade ordnat med pastabuffe’ så där var en detalj mindre och tänka på. Upp kl. 04.45 och ladda med lite inhandlad frukost på hotellrummet, därefter buss 05.30 till klädavlämningen. 06.45 lastas alla bussarna som körde ut alla löpare till starten som går kl. 10.00 från Hopkington. Brr, det var lite kallt, 9 grader, frusen som jag alltid är, men det var ju iallafall uppehåll. Snabb uppvärmning på väg bort till starten, och yes lediga toaletter innan startfållorna! Lite vätska till, in i startfållan, spänningen stiger. Så sjunger en kvinna i närmast Aretha Franklin klass amerikanska nationalsången så man fick gåshud. 3minuter kvar så av med överdragskläderna, kontrollera skosnören, redo, och så börjar det regna...suck
Nåväl, starten går och det går mest nerför de första 15km. Det går lite fortare än planerad 4-fart men det kan vara bra att ha tillgodo senare i loppet, vet som sagt inte hur formen är efter träningsuppehåll i två veckor innan loppet.  Känns lite motigt redan vid 15-18km, ingen bra känsla så jag bestämmer mig att inte ligga på för hårt. Allt rullar på, regn omvartannat och lite lätt motvind mestadels av vägen. En väldigt böljande bana med enormt publikstöd i varje småort som passeras, för att inte tala om när man passerar Boston College, det var öronbedövande. Efter sista berömda uppförsbacken så var det ca 10-12km mestadels nedför till mål och man fullkomligt bars fram sista kilometrarna. Nu är bara att köra på ända in i kaklet. Äntligen i mål på 2.43.53 och 2:a plats i M55, det var en pärs och en hel del vilja men nu det check på den!