After VL-19

Så sitter vi i bussen och passerar centralorter som Gagnef och Rättvik. Sitter och samtalar med Andreas Berg och försöker göra någon form av sammanfattning efter gårdagen. Helt klart är att ingen av de förväntade tiderna inför loppet infriades, men så var förutsättningarna speciella. Man vill ju så gärna lyckas och få den där tiden man drömmer om. Men när vädergudarna inte är med oss blir det tufft.

På de flesta ställena längs med spåret fanns det två spår, eller spår. Liknade mest en mittfåra med sluttade kanter, ett par decimeter breda. Det var fullt med folk så det blev nästan bara att åka med, svårt att ta sig framåt. Uppförsbackarna var sockersnö så det blev till att saxa upp för varje backe. Nedförsbackarna gav inte den effekt som det brukar då man ibland även fick staka utför och man åkte med en ständig rädsla av att stå på öronen. Vid intervjuerna efteråt visade det sig att förutsättningar var extrema, och många fler än vanligt bröt loppet. Långt ifrån det man tränat och förberett sig på.

Kö är nyckelordet:

Man köar till anmälan, nummerlappsutdelningen, att ta sig till Sälen, in i startfållan, i spåren, i vätskekontrollerna, till bussarna efter, till duscharna, till maten, diplomen och sist skidutlämningen. Dock funkar allt och alla är nöjda med lite distans.

Men allt detta är glömt då man glider in under målportalen.

Nörd och inbiten tävlingsmänniska så tittar man givetvis inte bara på tiden utan vänder på det och tittar på placering istället och då visar det sig att många av oss gjorde personbästa, bl a Berg förbättrade sig 1200 platser, Johan A 600 platser, Pär 300 platser och Kenneth 1400 platser. Bästa ALK:are blev Patrik Petersson med placering 241, PB med 88 platser.

Sedan håller evenemanget hög klass, det finns det mesta som man kan begära. I år var till och med maten efter loppet bra. Eftersnacket under inmundigande av återhämtningsdryck avhandlas under glada tillrop och beklagan - glid, bakhalt, brutna stavar, blåsor, skavsår, tider, jämförelse med tidigare år är vanliga samtalsämnen. Det gemensamma är belåtenheten att ha genomfört årets Vasalopp. Många lovar dyrt och heligt att de inte kommer till start fler gånger, men det vi ju alla att det inte stämmer.

Både under och efter loppet träffade vi på andra ALK:are. Patrik P, Putte, Linus och Dan, de hade ungefär samma uppfattning som oss.

Tack Christer för att du som vanligt ser till att allt funkar perfekt, både med körning och härbärge.

//Andreas & Pär