Grattis Mattias till segern i Midzommervond Marathon.

Berätta om ditt lopp.

Denna mara var mitt utlandslopp för Juli månad och jag åkte till Holland med en god känsla i kroppen. Jag tog mig till den lilla byn Diever på den holländska landsbygden där maran skulle starta. Starttiden var klockan 17 eftersom det brukar kunna vara väldigt varmt vid denna tiden på året och denna gången var verkligen inget undantag.  Temperaturen var 29 grader strax innan start och eftersom vi skulle springa en varvbana så beslutade man på dagen att sätta upp en extra vätskestation med extra sjukvårdare längs med banan. Loppet bestod av 4 olika distanser där man kunde springa en två tre mil eller ett marathon där marathon löparna då gjorde en slinga på 2,2 kilometer innan man gav sig ut på de fyra långa varven. Totalt startade 313 löpare på de olika distanserna varav dryga 100 stycken var på maran. Jag var lite kaxig vid starten efter två starka värmelopp i både Köpenhamn och Stockholm och öppnade därför väldigt hårt i 3,45 fart och fann mig redan efter 2km på en trygg andra plats med gott avstånd till klungan bakom men med ettan dryga 20 sekunder före. Väl ute på banan insåg jag efter 5km att det inte skulle bli så smidigt då sträckningen övergick från asfalt till en smal skogsstig där man knappt kunde passera en person och eftersom att jag nu började komma ifatt de lite långsammare löparna på de övriga distanserna så blev det ryckigt i försöken att komma förbi även om alla var vänliga och flyttade sig så gott det gick. Andra varvet flöt på med första 5km i lite bättre fart men sedan in på de smala stigarna igen så insåg jag att det skulle bli kämpigt att klara min tid på 2,55 som jag hoppades på. Halvmaran passerades på strax under 1,27 och jag får erkänna att luften gick lite ur mig där när jag insåg att tiden höll på att rinna iväg och han som låg etta var sedan länge försvunnen framför. Jag gav mig ända ut på varv 3 och försökte bita i men farten blev stadigt långsammare. Min hårda öppning och värmen tog ut sin rätt och vid dryga 28km gick jag in i väggen totalt. Jag struntade i sluttid och andra plats och tänkte att jag bryter vid varvningen och lägger ner löpningen. När jag väl kom till varvningen så skämtade funktionärerna lite med mig så jag fick tillbaka modet att i alla fall fullfölja maran på en sämre tid. Det sista varvet var en extrem kamp där jag försökte springa mellan varje vätskestation och där ta en liten paus. Utmed banan var det många av de andra marathon löparna som hejade på så man fick lite energi men herregud vad sliten jag var och klockan tickade iväg och jag brydde mig inte längre om placeringar eller något utan bara ville ta mig i mål. Vid sista vätskan som var vid 40km sa dom till mig att jag låg på första plats vilket jag trodde dom sett fel då jag visste att det var en före som var extremt stark så jag tog inte de orden på allvar. När jag till slut äntligen fick springa över mållinjen så möttes jag av en förvånad tävlingsledning som undrade varför jag sprang över mållinjen och vinkade ut mig för att springa ett varv till. Jag fick visa med klockan att jag hade gjort mina 42,2km och dom bad om ursäkt för egentligen skulle ledaren haft en följe cyklist med sig över mållinjen. Men eftersom så många hade brutit p.g.a värmen så hade sekretariatet dålig koll på vilka som faktiskt var kvar ute på banan och han som hade lett hela maran hade brutit vid 3 mil precis som jag tänkte göra. Jag fick ta emot en fin blombukett och många vänliga grattis från både löpare publik och funktionärer. Så även om min sluttid på 3:18:26 inte blev vad jag hoppats på så fick jag ju ändå glädjas åt min första marathon seger. I stort sett hälften av alla startande fick bryta loppet p.g.a värmen.

 

Hur var Midzommervondmarathon som lopp?

Denna mara var ju en lite mindre i stil med Helenholm. Sträckningen var som sagt fyra mil varv med en slinga på 2km man fick springa innan för att få ihop distansen. Bortsett från värmen som gjorde loppet extremt tufft vilket man inte kan råda över så var banan i stort sett helt platt med de första kilometerna på en bilfri asfaltsväg men med avslutande fem kilometerna inne i skog på skogs stigar där man knappt kunde passera varandra. Detta gjorde loppet väldigt ryckigt. Både löpare och funktionärer var dock väldigt trevliga och det var en familjekänsla över loppet då det var många marasamlare som sprang och det kändes som att alla kände alla och dom tyckte det var väldigt kul att utländska löpare var med på loppet. Något som fick mig att känna mig extra väl mottagen i både loppet och landet i övrigt var när jag skulle gå och duscha. Jag sa till tävlingsledaren att jag var lite besviken att jag inte sprang fortare för nu hinner jag inte med bussen till stan då jag bodde i Groningen 45km ifrån loppet och var tvungen att vänta 2 timmar på nästa buss. Då kom det fram en kille som hade hört mig och sa att dom var 3 löpare från Groningen som skulle åka hem så fort alla gått i mål och att jag kunde få skjuts med dom vilket jag tackade ja till. Så medans vi satt och väntade så bjöd de två som var i mål på en seger öl till mig och vi pratade tills deras tredje kamrat kom i mål. Väl i bilen satt vi och pratade roliga löparminnen då framförallt en av dom var en väldigt inbiten ultralöpare. En riktigt trevlig resa. Helt otrolig vänliga och trevliga människor i hela Holland.

Du är känd för att träna jämt, unnar du dig någon dag ledigt nu efter loppet?

Jag passade på att ta lite träningsfritt under söndagen och njuta av vädret och den vackra staden Groningen vilket räcker som vila för mig. Eftersom jag har en ganska hektisk höst med många lopp framför mig så vill jag ha en fortsatt kontinuitet i träningen för att hålla mig frisk. Och framförallt må bra.

Vad blir nästa tävling?

Jag laddar om inför Skövde 6 timmars på lördag. Men ska jag vara ärlig efter hur tufft det var i helgen så har jag inte bestämt än om jag ska springa hela loppet eller bara försöka mig på att göra SUB 3 på maran och sen kliva av

Grattis än en gång och tack för intervjun och lycka till framöver