Tjejvasan - Det skulle vara mitt lopp. För det hade jag bestämt. Stod i startled 4 oseedad, levde på gamla meriter från Vasaloppet 2016. Hamnade längst fram i första fållan och sedan i andra ledet vid start. Det första som händer är att tjejen bredvid ska starta sin klocka då starten går vilket resulterar i först att jag inte kommer iväg och i nästa skede till att jag tappar balansen och trillar. Sådär bra start. Jaja. Det går tungt fram till Hökberg. Men är glad att jag där träffar Veronica som jag åkt med till start och startat i samma startled som. Hon är en hyfsat rutinerad skidåkare och beräknade att åka på ca 2.30 så det kändes skönt. Hon stannade och vallade om medan jag fortsatte. Efter Hökberg får man lite vila i utförsbackarna så passade på o lyfta på tårna så mycket som möjligt utför vilket med min tyngd och med skidor vallade av bästa Thomas såklart resulterade i att jag åkte ikapp folk. Antingen fick jag resa på mej o fånga vind för att sakta ner eller vråla: staka!! Ibland klev jag ur spår men jag är inte direkt proffs på det och håller mej hellre på benen än försöker mej på spårbyte. I Eldris kom Veronica ifatt mig, det kändes ändå helt okej med tanke på hennes erfarenhet. Försökte hålla hennes tempo ett tag men jag tog helt slut efter Eldris. Orkade absolut ingenting. Men jag kämpade mej i mål, klockan stannade på 3.01.57. Till en början väldigt frustrerad över 1.57 eftersom jag gärna kommit i mål under 3 h men med tanke på att jag aldrig åkt just 30 km och bara ett fåtal gånger milen under timmen så får jag vara nöjd.