Berlin marathon
- 21 okt 2016
Läs Anneli och Per Sigvardssons trevliga löparskildring från Berlin
I slutet av september styrde vi kosan mot Berlin för några sköna lediga dagar och inte minst för att springa Berlin Marathon.
Givetvis präglas semesterdagarna av uppladdningsfasen. På fredagen bockade vi av uthämtning av nummerlapp. Här fanns dock möjligheten att slappa i solstolar utanför mässhallen och vissa av oss fick då en välbehövlig power nap efter en tidig resmorgon.
På fredagkvällen vågade vi satsa på smakrik och god vietnamesisk mat, men på lördagen (kvällen för lopp) vågade vi inte annat än att inmundiga hotellets pastaparty för att vara på säkra sidan. Ja, det bodde fler löpare på vårt hotell, om man inte såg det på löparskorna så hade vi alla ett blåvitt armband (vår inträdesbiljett till startområdet) så att vi kunde känna igen varandra.
Berlin har bra med lokaltrafik när man väl klurat ut hur de olika transportmedlen kombineras på bästa sätt och vi hade vår resrutt klar inför tävlingsdagen. Dock strulade en inställd linje till det för oss och vi fick åka tillbaka till hotellet och börja om.
Tycker att man borde slippa sådana situationer när man är gift med en orienterare!
Tack vare att allt fungerade smidigt vid inpassering till startområdet kom vi i tid och hittade våra respektive startled.
Pampigt med start på Straße des 17. Juni i Tiergarten förbi monumentet Siegessäule. Sedan gav vi oss ut på en perfekt sightseeing-runda genom staden. Vi passerade i närheten av startområdet en gång, men det är ett helvarv genom Berlin som gäller.
Utmed vägen väntade en stöttande publik (schweizarna och danskarna var nog bäst - Danmark för övrigt näst största nation i startledet efter hemmanationen Tyskland) och peppande musik från en mängd live-band (även gammal östtysk punk hördes från någon balkong). Det som möjligen störde var att det var trångt vid vätskestationerna, tappa löprytmen gillar man ju inte...
Tack vare den platta bansträckningen (finns iofs inte så mycket alternativ i norra Tyskland) gick det bra att springa trots knapphändiga mara-förberedelser. Ett bra upplägg för mig blev att ha missat att anmäla tänkt måltid och därmed hamna i sista startgrupp (det fanns bara totalt 3). Jag hade jag en positiv känsla under hela loppet när jag fortsatte att springa om folk. (OBS, jag tror inte denna startgruppstaktik fungerar på Gbg-varvet!)
Upp till 33-35 km rullade kilometrarna mest förbi sedan började låren känna av asfalten på allvar, men det var bara att bita ihop och fortsätta.
Min rese- och löparpartner Per hade känningar i ljumske/höft och fick fick slå av på farten ganska tidigt i loppet, men höll å andra sidan hela vägen in i mål. Kanske arrangörernas löfte om öl (alkoholfri sådan) efter målgång hjälpte till.
Målgång genom Brandenburger Tor gav en maffig avslutning på loppet. Vi var nöjda båda två och kunde pusta ut på gräset i solen framför riksdagshuset med andra löpare. En Värnamolöpare dök upp och snackade lite.
Även efter loppet kunde man känna igen löpare, dels på armbandet och dels på gångstilen. På färjan hem på måndagen var det många som hade den karakteristiska "dagen efter"-stilen nerför trapporna.
Sammanfattningsvis:
Res och spring, vilken härlig kombo!!!
Berlin Marathon är en avslappad tillställning som verkligen kan rekommenderas (enda problemet är väl att loppet kolliderar med Lidingö).
Hälsar start-nr 42132 Anneli (tid 3:44:07 på plats 1171) och 42133 Per (tid 03:22:24 på plats 4299)
