Äntligen har ett besök i civilisationens vagga blivit av! Under ett antal år har Rom bara legat och väntat på att intas och utforskas. Årets marathon, det 22:a i ordningen gick av stapeln på söndagen 10 april! Två inspirerade ALKisar anmälde sig tidigt i höstas efter en hel del pappersarbete, det var mycket intyg och dokument som skulle skickas in för att få en plats i loppet. Det kan ju vara bra kunskap att ha om lusten faller på fler gånger att åka utomlands på tävling. Resan var upplagd så att fredagen gick åt att hitta hotellet, hämta nummerlappar och reka startområdet. Lördagen handlade om att se staden och äta lite Italienskt. Tack vare god vilja och starka ben hann vi med att gå ca två mil, bra uppvärmning inför loppet.

Söndag RACEDAY, upp tidigt och fylla på med frukost, sätta på ALK-färgerna och gå till starten. Vi blev lotsade ett varv runt Colosseum till de 25 lastbilar som var uppställda för att ta emot de ryggsäckar vi packat överdragskläderna i. Vi var färgkodade med grönt armband som visade vilken startfålla som gällde, så det gick smidigt att hitta rätt. Känslan av att vara en del av något stort blev uppenbart, mitt i antikens hjärta, bland nästan 15 000 löpare som gjorde sig redo att starta. Vi önskade varandra lycka till och i andra startvågen kom vi igång. Här började två olika resor:

Stefan:

På kullerstensvägar rundades Capitolium och med en lätt utförsbacke och en härlig stämning, fick kroppen en bra start. Temperaturen var perfekt, tempot behagligt och jag kom bra in i loppet. Genom förorterna de första fem kilometerna hände inte så mycket, tid 00:26:20. Vätskekontrollen bjöd på standard utbudet och jag drack alldeles för lite, temperaturen steg väldigt fort denna dag. Via Rolli och distans 10 km, klockades på samma km tid, 00:26:14 det rullade på och kontroller med blöta svampar dök upp lite nu och då. Fram emot 20 km började törsten kännas av, halvmaran tog 1:56:54 att avverka, fortfarande trevligt att vara löpare och att loppet vände in mot centrum igen kändes bra. Mäktigaste delen på hela loppet var när vi vände upp mot Vatikanen och Heliga porten. Publiken hjälpte bitvis till att bära fram löparna med glada tillrop, hejaropen var öronbedövande. 30 km och solen stod högt på blå himmel, jag var nu riktigt törstig och det hjälpte inte att dricka, magen blev full men känslan av törst var kvar. Äpplen och apelsiner hjälpte till men benen svarade inte. Farten sjönk med en minut per km och jag började gå och springa om vartannat, helt fokuserad på att ta mig i mål, det fick ta den tid det ville. En lång tunnel direkt efter en vätskestation gav lite svalka, marken var täckt av sportdryck och apelsinskal på kullersten, gissa om det var halt! Vid 40 km hörde jag mitt namn nämnas och Ammi lyckades hitta mig före upploppet, vilket gav kraft att öka steget och jogga i mål på 04:28:08. Så nöjd att vara i mål, medaljen runt halsen och mitt fjärde marathon var ett faktum. Med facit på hand så vet jag att jag kunde löptränat mer inför loppet, jag drack för lite i början av loppet och gick för långt dagen före, men jag har haft en riktigt bra upplevelse i Rom, i detta fall var deltagandet målet. Riktigt trevligt sällskap i Ammi och Thomas, en fin medalj och massor av fotografier, summerar en bra och givande helg!

 

 

Thomas:

När vi efter att ha lämnat överdragskläderna och väl kommit in i startfållan stod vi där en stund och insöp atmosfären. Fantastisk känsla och när den italienska nationalsången spelades och alla (nästan) sjöng med fick man ståpäls på armarna. Vi önskade varandra lycka till och jag sökte upp farthållarballongen med sluttid 3.30. Jag bestämde mig för att försöka hålla den ballongen bakom mig så länge som möjligt. Startskottet gick och vi var iväg. Det var en ganska behaglig inledning och det rullade på fint. Första 5km gick på 24.04 och det kändes riktigt bra. Första vätskekontrollen kom och jag drack som vanligt en mugg vatten. Det var nu ca23grader varmt och jag funderade på varför jag inte sprang i linne samtidigt som jag såg att många åskådare hade dunjacka! Kilometrarna rullade på och den ena storslagna byggnaden avlöste den andra och några km efter Vatikanen passerades halvmaran på 1.44.12

Det var nu det började, jag kunde ana att jag druckit för lite första halvan, men kunde fortsatt hålla mitt tempo. Vid 25km kom så 3.30-ballongen ifatt och förbi. Blev lite besviken även om jag räknat med att detta skulle ske. Nåja, bara att bita ihop och köra på. Efter 30km var törsten påtaglig och jag drack vatten och sportdryck för fulla muggar. Nu var jag tvungen att gå i korta perioder och km-tiderna var nu uppe på 6min. Jag sneglade på klockan och tänkte att 3.45-ballongen var på behagligt avstånd bakom mig. Men energin kom inte tillbaka som jag ville och när vi rundade en rondell efter 39km kom 3.45:an och sprang förbi utan att jag hade kraft att hänga på. Som tur var hade vi vårt namn på nummerlappen och en fördel med att gå är att publiken hinner läsa och skrika ”Forza Thomas”. Det gav mig positiv energi och efter några långa km kom så mållinjen och det var en fantastisk känsla att springa över mållinjen. Klockan stannade till slut på 3.48.53 och jag kände mig riktigt nöjd. Med medaljen runt halsen satte jag mig vid kanten och mumsade i mig det som bjöds efter målgång. Jag kan med detta summera en fantastisk helg med mycket trevligt sällskap i Stefan och Ammi. Jag kan verkligen rekommendera detta marathon.